Tillit till livet

Funderar över det där med var vi är på väg. Vart livet för oss och vilka stigar vi väljer att följa. Har senaste tiden träffat och läst om flera fantastiska människor som gjort stora förändringar i livet. För att de kände att de måste. För att inte gå under. Av dåliga relationer, för krävande jobb eller något annat som stal mer energi än det gav tillbaka. De verkar vara så många. Eller är det bara så att jag ser och hör dem för att jag själv blir mer och mer medveten om hur viktigt det är att leva på ett sådant sätt att jag mår bra. På alla plan. Att ha tillit till livet. En av dessa kloka kvinnor som jag känner säger att "det blir som det ska."

En annan klok kvinna jag har förmånen att träffa ibland är Maria Estling Vannestål. Hon berättade sin story i ett TED-evenemang i April. Den svenska versionen kan du läsa på meditationsguiden.

I en tidning läser jag hur Lunds biskop Antje Jackelén uttrycker det. Att vi ska leva nära den vi håller på att bli. Att känslan är att vi lever nära vårt verkliga jag. Det handlar om intuition, om att fånga upp signaler med alla våra sinnen. Eller om vi vänder på det och säger att vi stänger alla dörrar, begränsar våra möjligheter, inte tror oss kunna eller våga något nytt. Då lever vi inte nära vårt verkliga jag. Hon avslutar med att säga att det handlar om att ta sig själv på allvar. På rätt sätt. Klokt sagt biskopen.

Och då hamnade vi där igen. Att ha tillit till livet. Oj, vad djupt det blev idag. Men sant. För mig. Så med ett stort leende på läpparna vandrar jag vidare med tillit till livet och med vetskapen att jag inte vandrar ensam.

Sluta aldrig vara nyfiken på livet och var det med ett leende. Dagens ord från tillitsfull Ann

vad passar bättre till dagens inlägg än underbart kloka och vackra Silver

Studentorkestern

Den här historien berättade en kvinna jag träffade på ett café idag. Jag tyckte den var helt underbar. Och hoppas att den är alldeles sann.

För ett 20-tal år sedan startade ett par kompisar i Lund ett band för att åka runt och spela för sina vänner som tog studenten. De hade så roligt att varje år i studenttider återuppstår bandet . De spelar då för några som tar studenten i sina familjer eller vänkretsar. Men de dyker också upp hos 3-4 för dem helt okända studenter och underhåller en stund. Innan har de också bestämt var de stannar på en drink, äter mat eller dricker kaffe.

Gissa om alla studenter i Lund hoppas på att de ska få ett oväntat med välkommet besök av studentorkestern :)

Farmor Ellens doftpion

Bästa tiden är alltid nu

Ändå blir jag varje år lika överväldigad av försommaren. Tusen nyanser av grönt. Färger och former som får det mesta att blekna. Djurungar så söta att jag vill ta hem dem allihop. Samtidigt är det ofta en hektisk tid. Därför tog jag en liten bloggpaus. Jag har faktiskt pausat med allt som inte har varit nödvändigt. Prioriterat mig själv och det jag mår extra bra av. Och lite som tjuren Ferdinand har jag luktat på mina blommor och låtit själen komma ifatt. När allt är roligt är det lätt att bli fartblind. Som tur är har jag lärt mig att känna fartvinden i tid. Så därav några veckors tystnad. Hoppas ni finns kvar för nu är jag inloggad igen. Och berättelserna har samlats på hög. En kommer direkt här efter. Jag ler bara jag tänker på den. Hoppas den gör dig glad också.

Logga ur är klokt ibland, hälsar färdigpausad Ann

                                            När syrenernas doft är nästan berusande

                                        I ett magiskt ögonblick fångade irisen dagens sista solstrålar

                                        Pionen från farmors trädgård är en del av min historia