En riktig hästkille

Igår var jag och dottern på Gothenburg Horse Show. En av programpunkterna var en clinic med dressyrryttaren Patrik Kittel. Han skulle rida två av sina hästar, en yngre och en lite äldre tävlingshäst samtidigt som han berättade för publiken hur han tränar sina hästar. Det han sa var intressant och lärorikt. Det var också fantastiskt roligt att se två så fina och svenskfödda hästar som dessutom var mor och dotter. Men den stora behållningen var hur Patriks kärlek till hästarna genomsyrade allt han sa och gjorde. Orden nästan stockade sig när han beskrev hur han fick rysningar av välbehag varje gång han red Deja, den äldre av hästarna. Och skrattet kom gång på gång när han beskrev hur fantastiska de var att arbeta med. Han berömde och log med hela ansiktet så fort de gjorde vad han bad om.

Med stor ödmjukhet inför sin egen insats och insikt om sina brister som ryttare, berättade han om hur han med stor envishet och ännu större kärlek till hästarna, har tagit sig dit han är idag. Och att han fortfarande får öva varje dag på sina svagheter som ryttare. Hur stunderna när häst och ryttare är i totalt samspel blir till ren lycka. Glädjen i rösten och de små fnissen som hela tiden bubblade fram, fick alla i publiken att fnissa med.

De som visar ödmjukhet och respekt för andra, tycks liksom lysa av sig själva. Vad de än sysslar med. Patrik Kittel är en av dem. Dessutom är han en riktig hästkille.

Nya vägar

Nu var det länge sen jag skrev på bloggen. Inte för att det saknats berättelser utan mer för att energin har behövts till annat. Men nu är jag tillbaka.

Det senaste året har livet börjat ändra riktning. Inte så att jag tänker flytta eller byta man, nej, mer som att hjärtats röst har blivit tydligare. Och vänligt men bestämt säger åt mig att lyssna. Det har blivit början på en resa som söker sig nya vägar. Troligtvis kommer den delen av mitt liv få mer utrymme här i fortsättningen. Men jag kommer också fortsätta berätta historier som kommer i min väg. Jag hoppas du vill vara med.

Det som är så spännande med att välja att lyssna till sin inre röst är att allt tycks ordna sig. Saker som känns svåra att genomföra kan helt plötsligt lösa sig hur enkelt som helst när själens röst får leda framåt. Allt liksom bara faller på plats.

Som när jag som av en tillfällighet hittar boken Den magiska gnistan av Kajsa Ingemarsson där hon är inne på samma tankar. Och när en god vän senare samma vecka berättar om en fantastisk bok hon läser och som heter... Den magiska gnistan. Eller som när det dyker upp en annons om en kurs med bara två platser kvar till mig och Karin just den helgen vi båda kan. Som så småningom ledde vidare till att vi båda nu är Reiki Masters. Eller hur jag "ramlade" över Horstmanntekniken, hittade Eva Klingström på Omtanken , blev uppsagd och nu är på väg att bli Horstmannterapeut. Vilka fantastiska och spännande möjligheter som öppnar sig när själens röst når genom bruset. Och så mycket närmare vi kommer oss själva.

Så våga lyssna till själens röst och lita på den vägledning du får.