Att få åldras tillsammans

Jag hoppas att jag får bli gammal tillsammans med min man. Och att det blir som för ett äldre par jag fick höra berättas om. De har båda firat sina 80-års dagar och några till, men bor kvar i sitt hus och klarar de vardagliga bestyren med hjälp av hemtjänsten. När de får besök av vårdpersonalen är de alltid så glada. Mannen älskar att skoja med dem och gömmer både skor, vantar och nycklar som glöms framme. Med glimten i ögat har han sedan ingen aning om var sakerna har tagit vägen. Det är också rara mot varandra och berömmer ofta den andre med vänliga ord. Kramar och pussar blir det många, och de håller alltid varandra i handen när de sitter i soffan framför tv:n. Så vill jag också få ha det!

Att få bli gamla tillsammans är ingen självklarhet och att få göra det med sina sinnen i behåll är fantastiskt. Men det viktigaste är ändå att vi tar tillvara tiden här och nu. Så att vi har ett rikt liv och många fina minnen att se tillbaka på när vi blir gamla, oavsett om vi har förmånen att få dela dem med vår älskade eller ej. Glöm aldrig bort att ha roligt tillsammans. Kan man skratta tillsammans och gör det ofta, då är man en bra bit på väg. Och glöm inte att berätta och hålla alla minnen levande för varandra och era kära. Det håller både hjärnan och sinnet ungt.

Idag läste jag ett klokt och hjärtevärmande citat i "The horse riders journals" statusuppdatering; "Sexiness wears thin after a while and beauty fades, but to be married to a man who makes you laugh every day, ah, now that's a real treat." -Joanne Woodward. Paul Newman and Joanne were married for 50 years ♥

Så sant! Så gör som Joanne och Paul, och det gamla paret någonstans i Småland, ha roligt och njut av er tid  tillsammans!

När det självklara blir så rätt

Ibland när man letar efter de perfekta formuleringarna som sätter den personliga och äkta tonen, blir det inte riktigt som man tänkt sig. Men så rätt det kan bli ändå!

Jag satt i veckan och pratade med ägare och anställda på ett mindre företag för att samla in material till ett uppdrag. När jag frågar en av medarbetarna varför jag som kund ska anlita just honom och företaget han jobbar på, tittar han på mig och med ett stort leende svarar han "för att vi kan det". Först tänker jag att det var ju inte till så mycket hjälp, men så inser jag att precis så är det.

Han har hela sitt yrkesverksamma liv, och före det eftersom hans pappa och farfar hade samma yrke, arbetat med att smida i järn. Så självklart är det hans bästa argument för de tjänster han erbjuder. Han kan det och då blir det bra. Punkt. Naturligtvis måste det till annat också, men det blev en härlig påminnelse om att ibland är det självklara så rätt. Och som så ofta, less is more :)

Våga skala av och ta bort. Hitta det enkla som ändå säger allt. Då blir det som bäst.

Nu ska jag ut och njuta av hösten, bättre inspirationskälla får man leta efter :)

                                                  Foto: Ola Svensson

Ett varumärkes värdefullaste skatt

Är på väg hem efter två dagar tillsammans med härliga kollegor i Hushållningssällskapet. Vi har pratat den nya varumärkesplattformen som nu är klar och som ska lanseras och förankras under hösten. Vi har också haft givande erfarenhetsutbyte med varandra kors och tvärs över ämnesområden och geografiska gränser. Men det som värmer en storytellers hjärta lite extra, är att berättelserna om vilka man är och vad man gör, nu på allvar ska bli en del av hur varumärket Hushållningssällskapet kommuniceras. Det är så häftigt!!! Och så roligt att ha varit med och sått det frö som nu skördas i form av berättelser!

Från öst till väst och norr till söder. Det blir så mycket tydligare så! Igår samlades 150 berättelser in och det är bara början. Nu ska de bearbetas och fler berättelser ska skördas. De ska alla hjälpa till att fylla varumärkeslöftet Kunskap för landets framtid, med innehåll och mening. För Hushållningssällskapet har bestämt sig. Har du?

Inspirerande Blomsterverkstad i Uranäs

I fredags kväll var jag och dottern hos Lola i Uranäs. Det var vip-kväll inför helgens höstmarknad hos Uranäs Blomsterverkstad. Det fantastiska med denna mysiga blomsterverkstad är att det är alltid är fullt med folk när det är öppet, trots att den ligger mitt "ute i ingenstans". Visserligen har byn Uranäs äkta bullerbykänsla och ligger underbart vackert. Men vägen dit slingrar sig många kilometer på små grusvägar, oavsett varifrån du kommer. Trots allt  reser vi gärna om resan är mödan värd. Till Uranäs Blomsterverkstad är den verkligen det! Vi köpte med oss vacker ljung, prydnadspumpor, fina ljuslyktor och underbart gott stenugnsbakat bröd..

Blir glad långt in i själen när jag får ta del av förverkligade drömmar som den här i Uranäs. Och av att det går att driva företag så långt ut på landet. När vi var där igår kväll ringde det några som var på väg från Eksjö. Lola bara skrattade i telefonen när de bad om vägbeskrivning, "Tänk att de kör ända från Eksjö bara för att komma hit" säger hon förvånat. Vi är inte lika förvånade. Mysigare ställe får man leta efter. Blir definitivt en runda till när det vankas julmarknad. Dessutom känns det alltid roligt att handla av dem som vågar göra verklighet av sina  idéer.

Länge leve kreativa människors företagsdrömmar! Vilken är din dröm och när blir den verklighet?

 Ljung i underbara nyanser från vitaste vitt till djupaste lilarosa

Växter och prydnader för hem och trädgård i härlig mix. Ljuskronorna i rostig taggtråd var fantastiska!

Hur vi utvecklar vårt kreativa jag

Pratade Michael Nilsson från Manifesto, om i fredags morse på Kronobergs Marknadsförenings frukostmöte. Han pratade också om branding Sweden, Toyota och flow. Och som vanligt hänger allt ihop. Lyckade varumärkessatsningar är genuina. Inifrån och ut. Kärnvärden blir ingenting värda förrän de fylls med verklighet och blir gemensamma värderingar. För att människor ska vara kreativa måste de förväntas vara det och få tillgång till en miljö och företagskultur som uppmuntrar och välkomnar kreativitet och innovation. Förslagen måste bli verklighet och idégivaren belönas. Hur ofta är det så?!

Flow är det där tillståndet när allt tycks gå din väg. Idéerna avlöser varandra och allt bara faller på plats. Allt känns möjligt! De gånger vi känner att vi har flow varierar, och oftast kan vi inte säga vad det var som gjorde att det blev så himla bra. Ett klokt tips från Michael var att tänka på vad som var annorlunda. Reflektera efter ett riktigt flow. Var de något som triggade igång mig? En plats, en sak, musik eller något annat. Ett annat tips var att förändra det som går att påverka. Jobba med sådant som är roligt. Se till att få mycket inspiration. Omge dig med bra människor. Ha en öppen inställning till livet. Koppla av och koppla ur. Tänk på hur du tänker och bejaka förälskelsen mellan dina hjärnhalvor.

Önskar att fler vill organisera sina arbetsplatser så att kreativiteten uppmuntras. Att förutsättningar ges till samtal och möten. Att det är ok att jobba överallt och på det sätt var och en känner fungerar bäst.

Så vill i alla fall jag ha det!!

En äldre man, en brevbärare och delad glädje

En äldre man satt och funderade över lyckan med att få sin tidning i bevlådan varje morgon. Dels ger den honom aktuella nyheter vid frukostbordet, men den gör också att han varje morgon får en promenad ner till brevlådan vid vägen. Den promenaden skänker honom både motion och frisk luft, samtidigt som han varje dag får njuta av årstidernas skiftningar. Och den som gör detta möjligt är brevbäraren. Därför åker han och handlar en stor chokladkartong, skriver ett kort där han tackar för att han får sin tidning i brevlådan varje morgon och tejpar fast den på brevlådans lock.

Nästa morgon ligger tidningen som vanligt i brevlådan och på locket sitter ett jättestort kort där en väldigt glad brevbärare tackar för chokladkartongen. Tänk vad en oväntad uppskattning kan betyda mycket!

Själv satt jag och bara log när jag hörde historien berättas. Samtidigt blev den en nyttig påminnelse om att  vi inte får glömma bort att uppskatta det där som lätt blir en självklarhet. Och att det alltid finns en människa någonstans där bakom som blir glad över att bli uppskattad för det.

Tack Christina, för att du berättade den här fina historien om din pappa!

Med tårarna rinnande utmed kinderna läser jag historien om Sebbe

Ni är säkert flera som genom facebook, twitter eller andra bloggar har läst artikeln om Sebbe som 15 år gammal förlorade kampen mot sin cancer. En oerhört gripande och samtidigt finkänslig skildring av Sebastian Rajakeros sista dagar i livet. Den gav också  Marie Branner och Anna von Brömssen välförtjänt stora journalistpriset för text och bilder som inte lämnar någon oberörd. Men det som ännu mer visar på kraften i denna berättelse är att allt detta hände för sju år sedan... I söndags dök historien åter upp och fortsatte snabbt att spridas via facebook, twitter och bloggar.

En hyllning till Sebbe som på detta sätt blir ihågkommen av många, många fler än dem som kände honom. Jag hoppas också att hans familj kan känna ett stöd i denna uppmärksamhet det fruktansvärda som drabbade deras familj nu får. Men det är också en hyllning till berättelsens kraft. Som kan fånga, beröra och få hela livet att stanna upp för en stund. 

Tårarna strömmar nerför mina kinder när jag läser den sorgliga men också vackra berättelsen om en pojke som inte fick bli vuxen. Men som samtidigt visar ett mod och en mogenhet inför sitt öde som han ändå långt ifrån accepterar. Det gör honom vuxnare än många som lever ett betydligt längre liv. Jag önskar att jag hade fått träffa Sebbe och att han till slut fick träffa sin lillebror. Jag hoppas också att min lillebror Ove fanns där och visade honom till rätta när han kom.

Läs Sebbes historia om du inte har gjort det och låt dig imponeras av en fantastisk kille och hans familj. Och kom ihåg att en riktigt bra historia lever vidare av egen kraft. Länge...

Rakt in i hjärtat

Ibland blir jag så starkt berörd att jag nästan tappar andan, benen blir som gele och jag kan  inte tänka på något annat. Igår fick jag en sådan upplevelse, och den gick rakt in i hjärtat. Jag såg en reklamfilm...

Var på en härligt provocerande och inspirerande frukostföreläsning av Mattias Åkerberg "please copy me" där han pratade om reklam som märks. Mer om den föreläsningen i ett senare inlägg, för det som fick allt annat under den här timmen att blekna, var en av reklamfilmerna han visade. Den bygger på gamla berättartraditioner och visar att allt är inte alltid som man tror.

Håll till godo mina vänner, än är undrens tid inte förbi :-)