Mitt ute i ingenstans

Så kändes det när jag och dottern åkte till Blomsterverkstaden i Uranäs i lördags. Det var natur och kulturrunda i Uppvidinge kommun och jag hittade det genom den mysiga bloggen Ellas hus, som skulle medverka med sina fina kuddar och doftpåsar. På vägen kändes det som om vi åkte längre och längre in i skogen. Husen blev färre och färre, vägen var smal och krokig, men vi mötte en del bilar så vi förstod att vi fortfarande var på rätt väg. Rätt var det är öppnar sig skogen och långt nedanför oss ser vi en sjö och en massa hustak. När vi kommer närmare hamnar vi i en by som hämtad ur en Astrid Lindgren saga. Alla gårdarna ligger på rad utefter byvägen med smålandsgärdesgård som ramar in de kuperade beteshagarna och nedanför glittrar sjön. Fruktträden blommar i trädgårdarna och det är så vackert att det nästan gör ont. Snart råder det inget tvivel om att vi är framme, för på en äng är det fullt med bilar och människor vandrar upp mot en gård där det står ännu fler bilar. Vi tittar förvånat på denna folksamling mitt ute i ingenstans, eller rättare sagt mitt i Uranäs, Uppvidinge kommun. Här har två kvinnor en blomsterverkstad med de mest underbara saker. Trädgårdsprylar och blommor är arrangerat i en charmig "röra", och inne i det gamla magasinet, finns det en butik med "vill ha"-saker överallt. Dessutom är det dagen till ära både andra företagare med saker som passar in och ett café som serverade fantastisk rabarberpaj och sålde stenugnsbakat bröd.

Kan inte låta bli att imponeras av dessa entreprenörer som ser till att förverkliga sina drömmar även om oddsen för att en sådan här butik långt ut på landet ska bli framgångsrik, inte kan vara de allra bästa. Men det tycks den vara. Besökarna tycktes aldrig ta slut och deras kassar var precis som våra välfyllda efter en stund i denna mysiga butik. Så kom ihåg alla ni som drömmer om att förverkliga er idé där hemma, gör ni resan mödan värd kommer kunderna strömma till och berätta det vidare och vidare och vidare... :)

Är nu på väg hem från en tre dagar lång resa i Östersjöns tecken, där jag träffat så många fantastiska människor. Men mer om det i nästa inlägg.

Att njuta på vägen

Är något jag försöker göra varje dag. Ta mig tid att stanna upp och bara njuta av livet här och nu. Och just nu önskar jag att jag kunde bromsa tiden lite grann. Naturen är så fantastiskt vacker! Åkte genom en bokskog idag och de nyutslagna träden såg nästan självlysande ut. Att njuta på vägen innebär att inte hela tiden köra så fort det går. Att ta sig tid för tankar och reflektion. Att lyssna, både till sig själv och andra.

Själv både lyssnar och njuter jag när jag är ute och går med min hund. Jag går samma väg varje gång. 2,5 km åt ena hållet och samma väg tillbaka. Jag behöver inte tänka på vilket håll jag ska gå, utan bara sätta den ena foten framför den andra. Och så kan tankarna flöda helt fritt. Det är på dessa promenader jag hinner tänka färdigt, tänka nytt och reflektera. Ibland bara faller allt på plats, och promenaderna känns många gånger nästan meditativa. Dessutom njuter jag av att se naturens och årstidernas skiftningar. Stunder jag inte för allt smör i Småland skulle vilja vara utan :)

Jag hoppas du också tar dig tid att njuta av livet längs vägen.

Om att lyssna

Jag har fått två nya kompisar. De ser lite stela och tråkiga ut, men pressar man dem lite finns där en mjukare sida. Jag pratar om mina bungy pump stavar. Under de fem veckor vi har känt varandra, har vi umgåtts intensivt några gånger i veckan. Och det ger resultat! Jag har genom åren varit rätt dålig på att lyssna på vad min kropp säger. Kroppen ska bara fungera och eftersom jag alltid har varit stark, har jag ofta nonchalerat dess försök att säga stopp. De skador den har fått i olyckor av olika slag, orsakade av ett yngre vildare jag, har också satt sina spår. Men nu kan jag inte längre strunta i vad den säger. Och för att kunna förverkliga mina drömmar med storytelling och andra livsprojekt, måste jag må bra i en fungerande kropp. Ni vet det där som brukar kallas balans i livet :)

Därför har jag lyssnat och låtit min kropp få lite extra uppmärksamhet de senaste månaderna. Och det är en härlig känsla att känna hur den svarar. Jag känner mig starkare och smidigare än jag har gjort på många år. Det ger mig också mer energi till kreativa tankar och handlingar. Både kropp och knopp behöver stimuleras, inspireras och framförallt användas, för att det ska hända spännande saker. Och det är ju faktiskt inte så svårt. Det startar med ett vill, och sen är det bara att börja bege sig mot målet.

Om att våga följa sina drömmar

Jag har ju lovat berättelser om människor som har vågat byta riktning i livet, och här kommer den första. Den handlar om ett ungt par med tre små barn, fasta jobb och nybyggd villa i Stockholms skärgård. Men det fanns en dröm om ett annat liv. En dröm om en egen gård i Jämtland där tempot är lugnare och där barnen får växa upp på landet omgivna av storslagen natur och en massa djur. Men under jakten på gården tar livet helt plötsligt ännu en ny riktning. Äventyrslystnaden resulterar i ett eget fjällhotell, och jag får tillsammans med mina småbröder en uppväxt som är väldigt annorlunda mot den mina egna barn har haft. Det var på många sätt som ett äventyr att bo på en plats dit andra åkte på semester. Vi paddlade kanot, vandrade och red  turer på fjället under sommaren. Under vinterhalvåret åkte vi skidor i backen och på fjället, och när solen började värma åkte flera familjer skoter tillsammans upp på fjället för att umgås, grilla och sola på renskinn i en snödriva. Sammantaget var det helt fantastiska 10 år av mitt liv, som betytt så mycket för den jag är idag.

Det har också gjort att entreprenörskap för mig är synonymt med att följa sitt hjärta och sina drömmar, och att våga kasta sig ut i det okända. Ibland kanske inte vingarna bär lika högt som man tänkte från början, men för varje gång man prövar dem, går det bättre och bättre. Och snart kommer den berusande känslan av luft under vingarna tillbaka. Ska precis börja läsa ännu en inspirerande bok av entreprenörerna Stefan Olsson och Marcus Frödin , "Må bra under tiden du lyckas", den ska få inspirera mig på vägen där jag förverkligar min dröm.

Vilka spännande vägar kommer ditt hjärta och dina drömmar att föra dig?

Härliga kvinnogemenskap

Lovade en story om när livet tar nya vägar, men det får vänta till imorgon. Jag bara måste berätta om en härlig gemenskap jag delar med ett antal kvinnor som egentligen inte känner varandra. Vi tränar pilates tillsammans. Eftersom vi går på lite olika pass och en del går oftare än andra, ses vi i olika konstellationer. Men alla hejar glatt på varandra och småpratar om vardagliga saker innan passet börjar. När vår instruktör startar musiken tystnar pratet och vi koncentrerar oss på träningen. Idag var det Maria som vägledde oss i övningarna och den medvetna andningen. Stämningen blir nästan meditativ när vi var och en koncentrerar oss på vår egen kropp.

Men samtidigt delar vi denna stund med varandra. När en övning är extra tuff och någon stönar till, fnissar de andra medkännande. Vi gör det här för vår egen skull så ingen bryr sig om vad de andra gör. Alla gör sitt pass utifrån sina förutsättningar. Men vi delar ändå den härliga känslan av att ta i så mycket vi orkar, för att sedan med trötta muskler njuta av den sista stundens avslappning. Kommer det någon ny, hjälper alla till att visa till rätta så ingen känner sig utanför. Och jag kan konstatera att de här träningspassen gör lika gott för själen som för kroppen. Redan längtar jag till imorgon kväll. Då ska Maria än en gång leda oss, genom ett pilatespass så att musklerna ömmar och själen fylls med energi. Och jag får ännu en gång dela denna spontana och härliga gemenskap som gör mig på så gott humör :)

I förändringarnas tidevarv

"Allt förändras vare sig vi vill det eller ej", skriver Hans Åkerblom, och visst är det så. Sällan kan vi påverka förändringen i sig, men det vi kan påverka är hur vi hanterar den och hur vi låter den påverka oss. Väljer vi att se förändringar som möjligheter till något annat och bättre, blir det också det. Många hukar sig och väljer att se sig som offer för omständigheterna när förändringens vindar blåser. Och så kan det säkert vara ibland. Men det gör ju inte situationen annorlunda. Bättre blir det först när jag väljer att aktivt agera för en förbättring. Själv försöker jag att se förändringar som möjligheter till utveckling av mig själv och det som finns omkring mig. Att inte lägga en massa energi på saker jag inte kan påverka, utan samla kraften till sådant jag kan göra. Och faktiskt göra det också. Se till att det blir "verkstad". Det är många gånger lättare sagt än gjort, men jag jobbar på det hela tiden. Det gäller ju att ta vara på idéerna när de fladdrar förbi :)

En som verkligen har gjort det är Lotta. Jag har skrivit om henne förut, men gör det gärna igen, för jag blir alltid så glad och inspirerad när jag läser hennes Fyra årstider. Allt blir så mycket lättare om jag försöker se livet som en enda stor möjlighet (ännu ett ord jag gillar). Visst har jag också dåliga dagar då jag tycker det mesta är eländigt och orättvist. Men jag får mer handlingskraft att göra något åt det när jag försöker se möjligheter istället för hinder på vägen framåt. Dessutom mår jag på alla sätt bättre när jag väljer hur alla förändringar ska få påverka mig. De innebär också att jag måste fundera över det liv jag lever just nu och vilken riktning jag vill att det ska ha framöver. Något jag kanske annars skulle glömma bort.

Många är de stories som berättar om hur förändringar fått människor att reflektera över vad de vill, och där deras liv ibland tagit helt nya och oväntade vägar. Nästa inlägg kommer handla om en av dessa berättelser.

Må så gott och njut av den underbara våren!

Underbara, Sagolika Höö

Varje gång jag kommer fram till Höö, blir jag lika förundrad över hur vackert det är. Och nu på våren, är det nästan så man tappar andan. Vitsippor och blåsippor under träden som skiftar i grönt, och på ängarna lyser det gult av gullvivor. Jag är här för att träffa familjens nyaste medlem, endast en månad gammal, men också för att vara bollplank till Karins tankar om trädgården. I den här miljön är det inte svårt att vara kreativ. Nya idéer dyker upp hela tiden när vi går runt, och det är tur att Karin har papper och penna med sig. Hon visar var den stora köksträdgården med odlingslådor ska ligga, skyddat i söderläge med full sol hela dagen, och bevattning från gässens damm. Här lär det växa så det knakar!

Den lite förfallna stenrundeln med lavendel, ska få bli stomme i den stora perennrabatten där gräsmattan går över i ängen. På baksidan blir det en trädbänk runt det stora körsbärsträdet, med perenner mellan de stora stenarna. Det blir också vindlande gångar som på några ställen breddas upp så det ryms små sittgrupper. Här kan de som besöker caféet och inte vill sitta på den stora uteplatsen, slå sig ner och titta ut över sjön. Alla gamla pioner som dyker upp här och där i hela trädgården, ska samlas i en pionrabatt på baksidan precis innan sluttningen ner mot sjön tar vid.

Ja, ni hör, idéer finns det gott om. Nu är det så mycket som ska göras att det lär ta flera år innan allt är klart, men vi såg precis framför oss hur allt kommer att se ut. Och det blir helt fantastiskt! Tänk att få bjuda in till pionfrossa i slutet av juni. Då cafégästerna kan njuta av den färg och doftexplosion pionerna bjuder på under några veckor. Jag längtar redan :)

Jag hjälpte också Karin att rensa lite i rabatterna framför huset. Det är inte lätt att hinna med allt med två livliga pojkar och en ny liten bebis. En av mina små medhjälpare berättade med stort allvar att det vid trappan faktiskt bodde "tåduttor". Ett alldeles underbart namn på det vi vuxna kallar gråsuggor. Så härligt  med trädgårdsmedhjälpare iklädda Zorromantel och Spidermandräkt.

Bara det får mig att snart vilja komma tillbaka :)

                                         Gullvivor på ängen

                                         Här är sååå vackert!

                                         Längtar till årets blomning

                                         Alla foton Stefan Hörberg.