Lovade en story om när livet tar nya vägar, men det får vänta till imorgon. Jag bara måste berätta om en härlig gemenskap jag delar med ett antal kvinnor som egentligen inte känner varandra. Vi tränar pilates tillsammans. Eftersom vi går på lite olika pass och en del går oftare än andra, ses vi i olika konstellationer. Men alla hejar glatt på varandra och småpratar om vardagliga saker innan passet börjar. När vår instruktör startar musiken tystnar pratet och vi koncentrerar oss på träningen. Idag var det Maria som vägledde oss i övningarna och den medvetna andningen. Stämningen blir nästan meditativ när vi var och en koncentrerar oss på vår egen kropp.
Men samtidigt delar vi denna stund med varandra. När en övning är extra tuff och någon stönar till, fnissar de andra medkännande. Vi gör det här för vår egen skull så ingen bryr sig om vad de andra gör. Alla gör sitt pass utifrån sina förutsättningar. Men vi delar ändå den härliga känslan av att ta i så mycket vi orkar, för att sedan med trötta muskler njuta av den sista stundens avslappning. Kommer det någon ny, hjälper alla till att visa till rätta så ingen känner sig utanför. Och jag kan konstatera att de här träningspassen gör lika gott för själen som för kroppen. Redan längtar jag till imorgon kväll. Då ska Maria än en gång leda oss, genom ett pilatespass så att musklerna ömmar och själen fylls med energi. Och jag får ännu en gång dela denna spontana och härliga gemenskap som gör mig på så gott humör :)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar