Om att lyssna

Jag har fått två nya kompisar. De ser lite stela och tråkiga ut, men pressar man dem lite finns där en mjukare sida. Jag pratar om mina bungy pump stavar. Under de fem veckor vi har känt varandra, har vi umgåtts intensivt några gånger i veckan. Och det ger resultat! Jag har genom åren varit rätt dålig på att lyssna på vad min kropp säger. Kroppen ska bara fungera och eftersom jag alltid har varit stark, har jag ofta nonchalerat dess försök att säga stopp. De skador den har fått i olyckor av olika slag, orsakade av ett yngre vildare jag, har också satt sina spår. Men nu kan jag inte längre strunta i vad den säger. Och för att kunna förverkliga mina drömmar med storytelling och andra livsprojekt, måste jag må bra i en fungerande kropp. Ni vet det där som brukar kallas balans i livet :)

Därför har jag lyssnat och låtit min kropp få lite extra uppmärksamhet de senaste månaderna. Och det är en härlig känsla att känna hur den svarar. Jag känner mig starkare och smidigare än jag har gjort på många år. Det ger mig också mer energi till kreativa tankar och handlingar. Både kropp och knopp behöver stimuleras, inspireras och framförallt användas, för att det ska hända spännande saker. Och det är ju faktiskt inte så svårt. Det startar med ett vill, och sen är det bara att börja bege sig mot målet.