Tillit till livet

Funderar över det där med var vi är på väg. Vart livet för oss och vilka stigar vi väljer att följa. Har senaste tiden träffat och läst om flera fantastiska människor som gjort stora förändringar i livet. För att de kände att de måste. För att inte gå under. Av dåliga relationer, för krävande jobb eller något annat som stal mer energi än det gav tillbaka. De verkar vara så många. Eller är det bara så att jag ser och hör dem för att jag själv blir mer och mer medveten om hur viktigt det är att leva på ett sådant sätt att jag mår bra. På alla plan. Att ha tillit till livet. En av dessa kloka kvinnor som jag känner säger att "det blir som det ska."

En annan klok kvinna jag har förmånen att träffa ibland är Maria Estling Vannestål. Hon berättade sin story i ett TED-evenemang i April. Den svenska versionen kan du läsa på meditationsguiden.

I en tidning läser jag hur Lunds biskop Antje Jackelén uttrycker det. Att vi ska leva nära den vi håller på att bli. Att känslan är att vi lever nära vårt verkliga jag. Det handlar om intuition, om att fånga upp signaler med alla våra sinnen. Eller om vi vänder på det och säger att vi stänger alla dörrar, begränsar våra möjligheter, inte tror oss kunna eller våga något nytt. Då lever vi inte nära vårt verkliga jag. Hon avslutar med att säga att det handlar om att ta sig själv på allvar. På rätt sätt. Klokt sagt biskopen.

Och då hamnade vi där igen. Att ha tillit till livet. Oj, vad djupt det blev idag. Men sant. För mig. Så med ett stort leende på läpparna vandrar jag vidare med tillit till livet och med vetskapen att jag inte vandrar ensam.

Sluta aldrig vara nyfiken på livet och var det med ett leende. Dagens ord från tillitsfull Ann

vad passar bättre till dagens inlägg än underbart kloka och vackra Silver