Funderar igen. På hur den här hösten tycks gå i vågor. Eller mer kanske som en berg och dalbana. Och hur svårt det ibland är att förhålla sig till ytterligheterna. På tv, i radio, på webben och i alla sociala medier skriks katastrofnyheterna ut. Översvämningar, krig, terroristattentat, svältkatastrofer och andra hemska nyheter översköljer oss. Jag försöker engagera mig. Skänker pengar, köper rosa band, delar facebooklänkar och retweetar. Får ont i hjärtat och lider med dem som har det svårt. Och så helt plötsligt tar det stopp. Jag orkar inte ta in mer. Känner hur tårarna ramlar när jag ser bilder på stympade elefanter och svältande barn. Jag stänger ner. Känner att jag inte klarar av mer just nu. Måste få fylla depåerna med energi och glädje.
Så jag går ut i skogen där träden står i brand. Vandrar med hunden på guldgula mattor. Njuter av tystnaden och den höga klara höstluften. Åker till stallet och myser med sammetsmjuka mular. Umgås med familjen och stjäl till mig en extra kram från den store sonen. Läser böcker med lyckligt slut och ser till att få min Reiki varje dag. Tar en baravara dag och känner tacksamhet för allt jag har.
Och där börjar jag orka igen. Att ge och bry mig om andra. Livet behövde bara få komma i jämvikt. Så jämvikt är dagens ord. Ett rätt klokt sådant faktiskt.
Underbara höst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar