En av dessa är min dotter som under några år fick vara hans ryttare och vän. Hon lärde sig så otroligt mycket av honom. Med stort tålamod lotsade han henne vidare som ryttare. I början stöttade han upp alla hennes svagheter, men vartefter hon blev säkrare i sadeln, ökade hans krav på att hon skulle göra rätt. Han var inte längre lika förstående för misstag och mer än en gång hamnade dottern på marken. Han var då alltid stöttande och uppmuntrade till att hon skulle upp i sadeln igen. Efter sådana händelser var kraven lägre ett tag igen till självförtroendet var tillbaka.
Underbara Silver. Idag är han tillbaka hos dottern. Som glad pensionär och sällskap till en betydligt yngre kamrat. Han älskar busgalopper i skogen och hoppa är fortfarande det roligaste som finns. Då är öronen spetsade från början till slut. Ridningen är idag helt på hans villkor. En häst som har gett så mycket till så många är värd det, och mer därtill.
Och fortfarande klappar det ett hjärta av guld i denna fantastiska häst. När lilla Belle skulle sitta på en häst för första gången innan jul, stod han alldeles stilla och gick sedan lugnt och fint så hon inte blev rädd. För att dagen efter sticka iväg i en busig galopp med små bocksprång ute i skogen med dottern på ryggen.
Finaste Silver 22 år
Och några år yngre :)


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar