Min pappa var starkast i världen

Det var i alla fall vad jag trodde när jag var liten. Och vid ett flertal tillfällen blev jag stärkt i min övertygelse. Som när jag 7 år gammal var väldigt inspirerad av Pippi och också ville ha min häst i köket. Shetlandsponnyn Lady gick snällt med mig uppför trappen till köket på andra våningen i vårt hus. När vi sen skulle tillbaka till stallet var det inte lika enkelt. Alla som har försökt att få en häst nedför en trappa förstår vad som hände. Lady tänkte absolut inte gå nedför trappen hur mycket jag än bönade och bad. Det slutade med att pappa bar ner min ponny, muttrandes om tokiga småflickor.

Några år senare hade vi utökat antalet ponnyer och de skulle nu åka med oss hem från Gotland. Den ena ponnyn gick snällt in i transporten. Den andre, en treårig hingst, var av en annan uppfattning. Små lådor går man INTE in i. Snart var min mamma lätt hysterisk väl medveten om att vi riskerade att missa den inbokade färjan. Då går pappa fram till den ovilliga ponnyn, böjer sig fram och kliver in mellan frambenen. Tar ett framben på var axel och säger till den nu mycket förvånade ponnyn, "nu går vi in". Och de gjorde de. Vi hann med färjan och min pappa befäste sin position som världens starkaste pappa.

Genom åren fortsatte han att lyfta det andra inte orkade. Skotrar, bilar som kört i diket, timmerstockar och överförfriskade hotellgäster som behövde få frisk luft. Alltid med ett lugn som förvånade de flesta.

En gång när vi åkte till Göteborg horse show var det fullt på parkeringen. Men det fanns en plats kvar. Eller i alla fall en halv. Jag och mamma försöker övertala pappa att åka till en annan parkering, men nej. Har jag sagt att han var envis också? Han placerar ut oss runt den bil som ockuperar två parkeringsrutor och sen dirigerar han flytten. Det vill säga, vi (mest pappa) lyfter bilen så den står i bara en ruta. Och vi kan sen parkera. Han ler och hälsar vänligt på den förvånade publik som hade samlats.

Så det var inte så konstigt att jag tyckte min pappa var starkast i världen. Sen var han också en av de snällaste och mest omtänksamma pappor man kan tänka sig. Jag önskar du hade fått vara med oss mycket längre. Men jag vet att du sitter där uppe och myser åt att jag skryter med dig som världens starkaste pappa.

                                   Den ovillige hingsten och hans lyckliga ägare