När regnet öser ner

Får jag lite extra tid. Det låter kanske konstigt, men om det inte regnade idag hade jag varit ute och fixat i trädgården, satt upp min nya fina torkvinda och gjort andra saker för att vädret var soligt på min lediga dag. Det är lätt att dra upp tempot för att hinna med så mycket som möjligt nu när dagarna är långa och det händer roliga saker hela tiden. Det är inte fel, men ibland behöver man stanna upp och andas lite även om livet känns roligt och härligt på alla vis. Jag läste ett kinesiskt ordspråk härom dagen som sammanfattar det så bra; "När man haft bråttom länge måste man vänta in sin själ". Visst var det fint? Gör man inte det, kan man tappa bort sig själv och då är ingenting roligt längre.

I min närhet finns några människor jag bryr mig om, vars själar har hamnat på efterkälken och vars kroppar därför dragit i handbromsen. Det gör ont att se hur de plötsligt förlorat fotfästet och nu mödosamt kämpar för att hitta det igen. Samtidigt måste de själva, med stöd av nära och kära, sätta den ena foten framför den andra på sin resa tillbaka. Och det gäller att inte gå fortare än att själen hinner ikapp igen. Kanske hade de inte ramlat så djupt ifall de saktat in på stegen lite tidigare, men det spelar egentligen ingen roll idag. Det viktiga är att de tar lärdom om vad som blev fel så de inte gör om det en gång till. Kan vi människor se saker som händer som just lärdomar vi tar med oss, behöver vi inte se det som att vi misslyckas, utan bara som att vi får feedback till att göra annorlunda i fortsättningen. Dessa så viktiga livsberättelser hjälper både oss själva men också andra att utvecklas och växa när de berättas vidare. Så har vi människor alltid fört viktig kunskap vidare till varandra och det är storytelling när den är som bäst. Och är vi personligheter som ofta har bråttom, får vi inte glömma att ibland vänta in vår själ :)


                                           Bilderna är från min idag regnvåta trädgård

                                        Min älskade perennrabatt, som blev alldeles för stor...

                                Örtagården alldeles utanför dörren, precis som det ska vara

         
 Klematisen som så underbart gifter sig med rosen Constance Spry, vars knoppar inväntar solen.