Då berättar Pentti från Finland om hur han och några till gjorde samma sak kvällen innan. De tog då Penttis karta för att hitta genom staden på sin promenad. Efter en halvtimme började de tycka att det som inte stämt perfekt från början, nu inte stämde alls. De vred och vände på kartan. Kyrkan mitt framför dem hittade de, men sen var ingenting som det skulle. Pentti började bli irriterad på hotellet som sålt kartan och man skojade om att det kanske var en taktik för att få gästerna att stanna längre. Hittade de inte tillbaka till hotellet, blev de tvugna att stanna längre i Kaunas. Plötsligt börjar en i den lilla vilsekomna gruppen att skratta. Hon håller upp kartan, pekar och skrattar ännu mer. Pentti och de andra tittar där hon pekar och läser högt; Vilnius. Det roligaste i denna historia är hur de lyckades följa kartan i en halvtimme utan att märka att den var över en helt annan stad.
Nu ger vi oss ut i Kaunas igen tillsammans med Pentti, hans två Vilniuskartor och stor äventyrslusta. Ibland är det spännande att inte riktigt veta var man hamnar. Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar