Ett rosa hopp för framtiden

Det kan knappast ha undgått någon att det är Rosa bandet månad. Under oktober varje år är det en intensiv kampanj till förmån för bekämpningen av bröstcancer. Som kvinna blir jag extra uppmärksam på hur min bröst känns och ser ut. Jag blir också extra påmind om de som funnits mig nära och som fick ge sig i kampen mot bröstcancern. Jag håller också tummarna extra hårt för de som kämpar här och nu.

Min första kontakt med bröstcancer var för drygt 15 år sedan när min mans syster kom hem till oss och berättade om "skiten". Hon skulle minsann besegra eländet. Med snusnäsduk på huvudet fortsatte hon att träna sin hund. och när hon inte orkade vara med, satt hon bredvid och tittade på. För med skulle hon vara. Cancern skulle besegras, det fanns inga andra alternativ  Men alla behandlingar, stöd från nära och kära samt all vilja i världen räckte inte till. Och det är precis så som Mattis förtvivlat ropar när Skalle-Per dör, du fattas mig!

Sedan var det vår goda vän Ina som drabbades. Som fick lämna man och tre små barn utan mamma, när cancern besegrade hennes kropp. Ni finns alltid i mitt hjärta! Därför låter jag mig beröras extra mycket under rosa bandet kampanjen. Och bidrar med pengar till forskning så att fler kvinnor kan stå som segrare mot bröstcancern. För att Kikkis, Inas, Saras och alla andras kamp inte ska vara förgäves.

Så låt oss genom att på olika sätt stötta Rosa bandet, se till att fler och fler kvinnor kan besegra bröstcancern.

                    Har lånat denna bilden, och hoppas att det för den goda sakens skull är okej.