I onsdags lyssnade jag på härligt inspirerande, roliga och tankeväckande Harald Eide, som föreläste på innovationshelgen i Växjö. Han började med att tala om att ville vi ha bildspelet han visade var det bara att maila honom så skulle vi få det. Det var också helt okej att använda bilderna och ville man ta bort loggor och ta åt sig äran för innehållet var det okej det med. Det fnissades runt om i salen, för så brukar det inte låta framme på scenen. Men det kändes så härligt befriande. Att dela med sig är ju alltid störst för givaren! Och som Harald skrev i svarsmailet till mig, "Att dela med sig är det finaste vi människor kan bidra med".
Och när det gäller nya tankar och idéer stämmer det verkligen. Själv upplever jag ofta att så fort jag delar ett embryo till idé eller text med andra, växer och mognar de mycket snabbare än om jag håller dem för mig själv. För det är ju inte bara jag som kan tänka i nya banor. Den som tänker så lär fastna i sin självgodhet precis som Stefan Demerts lilla myra fastnade i ett toy.
Att dela med sig och låta det som sker i mötet mellan människor växa, kan bli hur bra som helst. Och just att se andra som människor återkom Harald till flera gånger. Så fort vi sätter in människor i fack med en etikett begränsar vi oss i tanken. Och därmed även de handlingar och beteenden som styrs av tanken. Men det kan ju kännas lättare så. Att lyfta blicken och inte låta tankarna styras utan låta dem flyga fritt, kräver att jag vågar kliva utanför min komfortzon. Något som kan kännas jobbigt och dessutom innefattar en hel del mod. Men så mycket det kan ge tillbaka!
Harald avslutade med en liten berättelse om en man som en mörk kväll satt ensam i ljuset av en gatlykta. Han får efter en stund sällskap av en annan man som undrar vad han gör där. "jag letar efter min borttappade nyckel" svarar mannen. "Tappade du den här?" frågar den andre. "Nej, där borta säger mannen och pekar in i mörkret". "Men, varför letar du här då?" undrar den andre förvånat. "För här är det ljust" svarar den ensamme mannen.
Och visst är det ofta så. Vill du hitta något måste du våga gå utanför det bekväma och trygga ljuset. Då kan du tänka nytt. Fast på nytt sätt. På riktigt.
Å, du. Jag är också där. För hjälps vi åt blir det så mycket bättre :)
Foto: Ola Svensson

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar