De var unga och åkte in till Stockholm för att julhandla med sin lilla dotter. Den lilla flickan tyckte det var spännande och var så fin i vit kappa med pälskrage och röda läderstövlar. Julskyltningarna i de stora skyltfönstren glittrade, blinkade och var fantastiska att se. En tur in på varuhuset PUB skulle också hinnas med. Det var trångt på det stora varuhuset och från att ha gått bredvid dem och hållit mamma i handen, är den lilla flickan helt plötsligt borta. De ropar, letar och blir räddare och räddare. Var har hon tagit vägen? Tänk om någon har rövat bort henne?? De rusar mot utgången och ser att det står fullt med människor utanför de stora skyltfönstren vid ingången. Plötsligt ser de ett par små röda stövlar utanför en liten dörr. Dörren leder in till ett av skyltfönstren och där bland all den fina julskyltningen står en liten flicka i vit kappa med pälskrage, utan röda stövlar och vinkar skrattande till människorna utanför. De trodde alla att hon tillhörde årets julskyltning.
Resten av dagen höll föräldrarna den lilla flickan hårt i handen. Själv hade hon inte hunnit bli rädd, utan tyckte nog bara att det var ett fantastiskt äventyr att få vara bland alla julsaker och vinka till människorna utanför fönstret.
Nu fick historien ett lyckligt slut och det var tur att hon hade lärt sig att man tar av sig stövlarna innan man går in någonstans, så att hon hittades så fort. Berättelsen är alldeles sann och när jag stod där utanför samma julsmyckade skyltfönster kunde jag nästan se den lilla flickan stå innanför och vinka. Och även om jag inte minns hur det kändes, kan jag alltid skryta med att jag har stått i skyltfönstret på PUB och vinkat till människorna utanför :)
Kan ni se den lilla flickan stå och vinka? :)
Stockholm var så vackert när denna kyliga novemberdag övergick i kväll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar