När de sedan flyttar ut måste de fortfarande skyddas. Mot sol, vind, regn och skadedjur. De tuffaste rotar sig i sin nya miljö och börjar producera. Grönsaker i alla former och färger, doftande kryddor och ätbara blommor. Känslan av att skörda råvarorna till dagens middag i den egna trädgården är magisk. Jag blir fylld av vördnad och respekt för moder jord. Som ur små frön ger allt detta tillbaka. Jag älskar att kunna ta del av denna process. Från jord till bord. Och jag har full kontroll och vetskap över hur råvarorna till min mat är producerade.
Det flesta jag träffar tycker likadant. Det växande intresset för bondens marknad, lokala gårdsbutiker och affärernas sortiment av ekologiska produkter visar på samma sak. Men vad är det som gör att detta behov av kontroll över vad vi stoppar i oss och omsorgen om planeten jorden, inte håller hela vägen fram? Varför lägger vi importerat kött i kundvagnen? Där vi inte vet hur djuromsorgen fungerat. Varför köper vi importerade frukt och grönsaker där 66 procent har bekämpningsmedelsrester? Och vad är det som gör att vi idag äter 50 procent mer kött än 1990, och ökningen i huvudsak är import?
De här sista fick jag lära mig häromdagen när jag lyssnade på Johanna Björklund som pratade om framtidens mat. Johanna undervisar på måltidsekologiprogrammet vid Örebro universitet, och hon hade koll på läget. Skönt att det finns kunskap. Om hur vi kan och måste göra för att få en hållbar livsmedelsförsörjning i framtiden. För något måste vi göra. Maten vi äter idag bidrar till att vi överskrider de ekologiska gränserna för vår planet. Det är inga domedagsprofetior, det är fakta.
Och som kloka Johanna sa, vi behöver sprida kunskap. Så att alla vi konsumenter förstår konsekvenserna av vårt handlande. För vi har det starkaste vapnet av alla. Som rätt använt kan förändra det mesta. Vi har konsumentmakt.
Konsumentmakt var ordet. Mitt frö till er idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar