Händer som berättar

För ett tag sedan fick jag höra om en äldre kvinna som inte hade vävt på många år men som nu skulle väva fina linnedukar till sina barnbarn. Vävstolen stod och väntade i ett av rummen de inte längre använde. När hon ska sätta upp varpen är det helt tomt i huvudet. Hon minns inte hur man gör! Håller hon på att bli dement, tokig eller vad har hänt? Frågorna virvlar runt i huvudet samtidigt som tårarna trillar utför kinderna. Det här har jag ju kunnat göra i sömnen kvider hon och blundar. Då börjar händerna berätta. Fortfarande med ögonen slutna känner hon hur händerna tar kommandot och berättar hur hon ska göra. Snart jobbar fingrarna lika flinkt som aldrig förr och hela hon fylls av glädje. Framåt kvällen är vävstolen åter redo och damen tittar förundrat och tacksamt på de knotiga och rynkiga gamla händerna som besitter en sådan kunskap och visdom.

Själv har jag varit med om detta flera gånger. Hur minnet inte riktigt hittar den tidigare kunskap jag vill komma åt. Men när jag blundar och "bara gör", vet mina händer precis hur det ska vara och berättar det för mig. Det har varit hur jag spelar piano, kastar lasso och nu senast hur jag stickade det där mönstret på halsduken som inte blivit färdig på länge. Jag hoppas mina händer kommer fortsätta berätta saker och hjälpa mig när det behövs. Vad berättar dina?

                                                       Foto: Cgarbiano