Nortons berättelse gick rakt in i hjärtat

I fredags var jag på Kronobergs marknadsförenings frukostmöte och lyssnade på Billy Ydefjäll som jobbar åt barncancerfonden . Där fick vi höra hans mycket känslosamma berättelse om dottern Linn. Om hennes kamp mot en svår cancerform som till slut tog hennes liv. Och om hur nästan all tid gick åt till att finnas nära Linn och stötta henne, samtidigt som familjen skulle försöka leva något slags vardagsliv. Om hur hennes föräldrar och två större syskon till slut inte visste vilken dag de inte längre skulle vara fem i familjen. Tårarna var nära inte bara för Billy när han berättade, utan även för alla oss som satt och lyssnade. Billy arbetar idag för barncancerfonden. Både som ett sätt att ge tillbaka för allt det stöd hans familj fick under Linns sjukdomsår, men också för att han brinner för tanken att forskningen ska resultera i att den inte längre behövs. Min känsla av att jag kände igen Billy bekräftades när han visade den så välkända reklamfilmen. Det är han som är pappan bakom den tomma stolen.

Billy inledde inte sitt föredrag med berättelsen om Linn. Han lät istället någon som själv kunde berätta sin historia att börja. Och jag är övertygad om att inte någon i den fullsatta salen var oberörd av Nortons berättelse. Den gick rakt in i hjärtat och där blev den kvar.

Billys berättelse om hur silverhjärtat kom till, gjorde mig också både varm och ledsen inombords. När hans obearbetade sorg tvingade honom att söka hjälp, träffade han en smyckesdesigner som tog fram det fina silverhjärtat med ett litet hål i efter hans beskrivning av sig själv; "jag är en pappa med hål i hjärtat".

Se Nortons berättelse, och köp ett silverhjärta du också. Det är ett bidrag som kan betyda så mycket för alla de som kämpar mot cancer.