Att möta någon där han är

På ett vårdboende i småland hade en gammal man precis flyttat in. I hela sitt liv hade han bott på sin gård, men nu hade den tilltagande demensen gjort att det inte längre var möjligt. Omställningen var stor och gjorde mannen orolig och förvirrad. Speciellt på kvällarna när han skulle komma till ro blev det besvärligt. Både för honom och personalen. Han larmade i ett, och undrade när han skulle gå hem för han var trött. Dessutom var inte hönsen instängda och hästen hade inte fått kvällshö. Och katterna. Hade dom verkligen fått sin mjölk efter att kvällsmjölkningen var klar.

Personalen förklarade tålmodigt att han inte hade några djur längre och att han bodde här, så han behövde inte oroa sig. Det lugnade inte mannen ett dugg, utan han fortsatte att trycka på sitt larm och fråga när han fick åka hem. Det började bli bråttom se, för klockan var sent. Snart konstaterade man att mannen inte sov så bra och skötersorna skulle prata med läkaren när denne kom senare i veckan. Kanske behövde den gamle mannen en insomningstablett.

Den kvällen var det andra undersköterskor som jobbade. En av dem, Stina fick i uppgift att hjälpa mannen i säng. Återigen började han oroa sig över sina djur och över att han inte riktigt kände igen sig. Stina visar då hans egna möbler och frågar om han inte känner igen dem. Jo, det gör han. Ja, men då är du ju hemma svarar hon. Mannen nickar och lugnar sig en kort stund. Sen frågar han oroligt om djuren. Hönsen som det ska  stängas om, korna ska mjölkas och hästen ska tas in. Lugn säger Stina, det ordnar jag. Hur många höns ska där vara när jag räknar i dem? 8 plus tuppen svarar mannen. Jaha, och tar jag in hästen före eller efter att jag mjölkar korna, frågar Stina. Före blir bra svarar mannen och ge honom en näve havre också. Stina stoppar om mannen och går ut för att hjälpa fler med nattbestyren. Efter en timme kommer hon tillbaka till den gamle mannen och talar om att nu är korna mjölkade, hästen är inne och verkade glad över den extra havren. Sen visar hon korgen med ägg som hon har plockat hos hönsen och försäkrar att alla är inne så att räven inte kan ta dem. Mannens ansikte lyser av tacksamhet och Stina ger honom en klapp på kinden innan hon tar tillbaka äggen till köket. Mannen sover sedan gott hela natten i trygg förvissning om att allt är som vanligt igen.

Det här är en underbar historia som talar om vikten av att möta varje människa där hon eller han är. Den visar också hur viktigt det är för människor som är beroende av andra att bli lyssnade på och att de möts där de är just då. Jag hoppas alla som blir gamla eller sjuka får mötas av medmänsklighet, respekt, och att all vårdpersonal är som Stina.

                                           Rabatthöns :)