Julgransstories del 2

Min svärmor hade en förunderlig förmåga att få julgranarna att trivas. Jag tror att så gott som alla sköt nya skott under hennes omsorger. Det har aldrig hänt någon av våra granar... Ett år hade vår gran inte mer än en handfull barr kvar på annandagen. Och betänk då att den endast hade varit i vårt hus i tre dygn! Den måste ha varit ett måndagsexemplar. De jular som vi har haft hundvalpar, kattvalpar och människovalpar har våra julgranar av naturliga valpskäl levt ett farligt liv. Det har klättrats i, smakats på och krypits under granarna som med varierande resultat klarat sig från dessa äventyr. Men förra året fanns inte en valp i sikte. Granen var färdigklädd och stod så grön och grann i vårt vardagsrum. I andra änden satt hela familjen och beundrade den vackra skapelsen. Då börjar den som i slowmotion röra på sig och sakta välta in mot rummet. Vi sitter allihop och bara tittar utan att tro våra ögon när granen med en liten duns ramlar i golvet. Hunden tittar på oss och försöker med både blickar och kroppsspråk säga att han denna gången är fullständigt oskyldig. Som tur var hade granen bara valpvänligt pynt, så efter att skrattande ha ställt upp den igen, såg den nästan ut som innan.

Ett annat år var det en aning hektiskt dagarna innan jul. Båda föräldrarna jobbade långa dagar och de tonåriga barnen hade mycket med skola och träningar. Det resulterade i att det mesta av julpyntandet fick ordnas kvällen innan julafton. När det är dags att ta in granen kan jag inte hitta julgransfoten. Jag brukar alltid förvara den på samma plats men den var spårlöst försvunnen. Smått hysterisk river jag ut allt nere i källarförrådet, då en minnesbild dyker upp. Jag springer upp och ringer maken. Jo, mycket riktigt vi slängde den året innan eftersom den var sönder och därför skulle vi köpa en ny på rean i januari... Snälla grannar som skulle vara borta över jul lånar ut sin fina designade julgransfot och så var det problemet löst. För denna jul i alla fall. Så var det dags att ta fram pyntet. Det förvarar vi alltid i kökssoffan. Men jag kan inte hitta julgransbelysningen. Ringer maken igen och skrattande konstaterar vi att, jo, den slängde vi också förra året och skulle köpa en ny på rean... Maken fick med ett begränsat urval köpa en ny belysning hos Ica, på vägen hem och till slut var även detta årets gran på plats. Förra året skulle jag byta de röda kulorna mot silverfärgade. Inköpta på rea hade jag lagt undan dem inför julen. Och så bra att jag inte för mitt liv kunde hitta dem den 23 december. Det fick bli röda kulor även förra året och i maj hittade jag de silverfärgade i gästrummets byrå. Där är de inte kvar och kanske ska jag redan i dag börja leta efter dem så de är på plats nästa söndag :)

Nu fortsätter jag att njuta av advent och gör bara det jag har lust med. Det hoppas jag att ni gör också!

                                                  Årets utegran en tidig decembermorgon