I veckan fick jag höra två helt olika historier av människor som valt att byta arbetsgivare. Jag har hört dem förut av andra och jag tror ni har hört dem också. Båda sade upp sig för att de ville utvecklas vidare och få nya utmaningar i livet. Båda ville dock också avsluta sina arbetsuppgifter på bästa sätt och hjälpa till med en smidig och enkel överlämning till sina efterträdare. De kände att det var viktigt att de skötte dessa avslut bra och professionellt på alla vis. Deras arbetsgivare hanterade det dock på två helt olika sätt...
Den första gratulerade sin medarbetare till det nya jobbet och tyckte det i och för sig det var tråkigt att han inte såg några utvecklingsmöjligheter inom företaget, men hoppades att de skulle kunna fortsätta samarbeta på något sätt i framtiden. De hade ju varit så nöjda med hans arbetsinsatser. Själv undrade han lite oroligt om de inte var rädda för att han skulle ta med sig kontakter och arbetsmetoder han hade arbetat upp. Då svarar hans chef att de var de inta alls oroliga över. Skulle han tvärtemot vad de trodde ändå göra något som inte var etiskt eller moraliskt rätt, var det ju hans val. Stärkt i både sin yrkesroll och som människa ser denne person nu fram emot att avsluta sina nuvarande arbetsuppgifter, samtidigt som han ser fram emot en ny början. Han kommer dock aldrig säga ett enda ont ord om sin tidigare arbetsgivare och kommer alltid fortsätta vara en ambassadör för dem och deras verksamhet.
Den andre arbetsgivaren bad sin medarbetare att genast plocka ihop sina saker och lämna arbetsplatsen med omedelbar verkan. Trots att hon inte ens gick till en konkurrerande verksamhet. Det fanns inte utrymme alls för att få slutföra påbörjade uppgifter eller förbereda en smidig överlämning till sin efterträdare. Den medarbetaren blev inte bara tilltufsad som människa, utan började också tvivla på sin yrkesskicklighet och förmåga. Jag betvivlar att hon kommer rekommendera någon att söka jobb i det företaget.
Med dessa två historier vill jag visa på värdet av det så viktiga avslutet. Arbetsgivaren måste se att kan vi inte få våra medarbetare att stanna kvar, ligger problemet hos oss och inte hos dem. Vill de ändå sluta måste vi stötta dem i det. Och är det företagen som av olika anledningar säger upp sina medarbetare, är avsluten ännu viktigare. För medarbetare som slutar sin anställning med en bitter och besk smak i munnen kommer att kosta betydligt mer än den tid, engagemang och de åtgärder man kostar på dem som slutar med en god relation till sin arbetsgivare. Så hur svårt kan det vara?? Det handlar om de värderingar som präglar organisationens identitet och kultur, men framförallt handlar det om organisationens varumärke. Och det handlar om att allt vi gör blir en del av bilden vi ger. Vill vi ha de bästa medarbetarna? Ja, då gäller det inte bara att ha lockande platsannonser, bra introduktionsprogram eller trevliga personalaktiviteter. Det handlar definitivt också om att göra bra avslut.
Ha en härlig dan före dan, nu ska jag återgå till mandelmusslebaket!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar