Julgransstories del 1

Berättelser om julgranar finns det många i vår familj. Den ena värre än den andra. Många gånger har det gått åt både tårar och fula ord när julgranarna ska huggas, kläs och sedan kastas ut. I vår familj har vi både utegran och innegran. Utegranen ska upp till första advent och innegranen får inte komma in förrän den 23.e. Det där med innegranen är jag inte riktigt överens med maken och sonen om. Men de är traditionspoliser båda två och numera är faktiskt sonen värst. Införskaffa gran är makens uppgift. Tillsammans med hunden. Det är viktigt. För om inte granen faller övriga familjen i smaken beror det alltid på att hunden har valt ut den. Ett år slog vår utegran alla fulhetsrekord. Grannarna tutade och vinkade glatt, jag skrattade så tårarna rann och barnen tröstade fadern med orden att ; den ser nästan ut som en gran när det är mörkt och lamporna lyser.

Ett annat år hade fadern hittat julgranen med stort J. Den märks ut och skulle senare fraktas hem till vardagsrummet. Dagen före julafton går maken ut för att hugga den utvald skönheten. Då är den borta!! Kvar står en liten stubbe som visar att granen mycket riktigt har stått där och sannolikt nu står i någon annans vardagsrum. Med fullt av snö på alla andra granar går det inte att se hur de ser ut, och kvar står endast alternativet att åka till stan och köpa en gran. Dagen före julafton är urvalet något begränsat, men vänder man den grenlösa sidan mot väggen och hänger i rikligt med pynt, går det rätt bra ändå. Maken blir dock åter lite upprörd då "hans" gran stolt visas upp av vår äldre granne :)

Förra året var första gången våra barn bodde i egna hem och därmed skulle ha sin första riktiga egna gran. Sonen som bestämt vurmar för traditioner, började tidigt att leta gran. Sambons syster och man har egen skog och det blev flera granletar turer där. En tävling med en kompis inleddes om vackraste granen och letandet blev plötsligt blodigt allvar. Sonen vann tävlingen med en gran som närmast kan liknas vid en disneygran. Vid, jämn, tät och fantastiskt vacker. I år har tävlingen trappats upp. Flera kompisar är involverade och skickar kort på presumtiva tävlingskandidater. Skulle tro att det endast är barn uppväxta på landet som får så här något udda intressen... :)

Fler tokiga granhistorier kommer i julgransstories del 2